Regnet piskar mot asfalten. Koverhars fabriksområde ligger öde så när som på tre män som långsamt går mot fabrikens cafeteria. En av dem vänder sig om och blickar mot masugnen.

– Man hör fortfarande hur de arbetar, säger mannen.
– Men snart tystnar det.

"Hur ska det gå?"

Det är tisdag klockan 15. En timme har gått sedan konkursbeskedet kom som en blixt från klar himmel, och de anställda befinner sig fortfarande i chock.
– Vi hade ingen aning om det här när vi kom till jobbet i morse, säger en verkstadsanställd man som vill förbli anonym.
– De samlade oss klockan 14 och berättade hur det låg till.

Mannen beskriver stämningen på fabriksgolvet som både dyster och förbluffad.
– Vi som jobbar i verkstaden är anställda av ABB. Hur ska det gå för oss? Ingen vet. Ingen vet någonting.

På FN-steels kontor råder kaos. Fabrikchefen Seppo Haimi är röd i ansiktet och pannan blänker av svett.
– Jag kan tyvärr inte ge någon kommentar, ursäktar han sig och ser märkbart skakad ut.

Jag har två huslån

En av dem som drabbas av konkursen är Arto Toivanen, som är skiftesmästare vid masugnen. Han hade jobbat nattskift natten till tisdagen och befann sig hemma då han fick det ödesdigra telefonsamtalet från fabriken.
– Jag kunde inte tro att det var sant. Visst har det tidigare talats om uppsägningar, men jag kunde aldrig tro att FN-steel skulle gå i konkurs. Inte efter alla satsningar de har gjort den senaste tiden, säger Toivanen.

För honom innebär konkursen problem.
– Jag har jobbat där i 24 år, sedan 1988. Jag har två huslån och alldeles för många räkningar. Jag blir väl tvungen att börja leta efter ett annat jobb.

Allvarlig situation

När Mari Kaartinen, som är städerska vid fabriken, fick beskedet om konkursen befann hon sig på semester.
– För mig är det egentligen inget problem, eftersom jag har ett annat jobb också. Men jag har tänkt på mina arbetskamrater hela dagen. För de flesta av dem är det här en väldigt allvarlig situation.

Vem anställer 54-åring?

Också Kaj Selenius njöt av sin semester när telefonen ringde.
– Det förstörde definitivt semestern. Jag är snart 54 år, så för mig är det här väldigt oroväckande. Det kan vara ganska svårt att få ett nytt arbete i den här åldern.
– Men livet går vidare. Nu kan jag ägna mig åt att arbeta ännu febrilare med min straffsparksturnering Lasse Näsman Cup.
Enligt Selenius kom inte beskedet om konkursen som någon större chock.
– Jag jobbar i Koverhars hamn, och de senaste åren har man kunnat se hur antalet båtar har minskat kraftigt. Det har varit oroväckande och ryktena har gått. Men nu var det inte längre tomt prat. Nu kom väggen slutligen emot.